(A) Lyft blicken mot de kala höjderna
    och se: Var har du inte
        blivit skändad?
    Vid vägarna satt du
        och väntade på dem
            som en arab i öknen.
    Du orenade landet
        med din otukt och din ondska.

(B) Därför hölls regnskurarna tillbaka
        och inget vårregn föll.
    Men du hade
        en äktenskapsbryterskas panna
            och ville inte skämmas.
Ändå har du nu ropat till mig:
    ”Min Far!
        Du är min ungdoms vän!”

Read full chapter